moaeekberg

förlåt.. vet att jag inte borde lägga ut detta eller över huvud taget nämna dig här, men du måste förstå.. det är inte så lätt.. inte för mig iaf.. på dig verkar det som att vi aldrig har känt varandra.. "hej randomtjej" typ.. men jag vet inte, jag har svårt att förstå mig på dig trots allt.. kommer du ihåg dendär dagen vi träffades för första gången & de va "vi"? jag va så glad.. jag ville ju inte att de skulle sluta såhär, och det tror jag egentligen inte att du heller ville.. först skulle emma & jag möta er i lyckeby.. dig & love.. du kom där med din gråa wesctröja & kollade på mig på ett sätt som jag inte kan förklara.. sen när vi gick hem till emma & kollade på film & helt plötsligt blev det helt tyst och alla bara började skratta åt i stort sätt ingenting.. fattar du inte hur glad jag va då? när vi va ute & gick för första gången och höll varandra i handen, och alla bara glodde på oss typ: elias & moa?! vi kollade på varandra & log och gaaaaaah.. jag klarar inte detta.. jag kommer ihåg allt med dig.. tiden gick & vi började tjabba om småsaker, det kändes inte bra för varken mig eller dig, ellerhur? så vi slutade prata & jag började göra dumma saker.. jag fattar inte varför jag gjorde så.. men jag ville komma över dig, alla tjejer funkar nog så.. men ett tag efter kom jag på att jag faktiskt saknade dig, så jag slängde iväg ett sms.. jag trodde inte att du skulle svara, för jag förtjänade verkligen inte det.. men du svarade efter typ två minuter.. och domdär två minuterna var nog dom längsta i mitt liv.. kändes som flera timmar.. de gick några dagar och vi började sma mer & mer, vi började prata med varandra i tfn och så.. sen dendär kvällen på trummenäs.. jag skrev att jag skulle dit för jag visste att du va där.. och du svarade "då vill jag ha en puss (a)" och jag bara tänkte "äntligen!" jag trodde inte att jag skulle få en chans till om jag ska vara ärlig.. de gick timmar utan att vi knappt pratade med varandra.. men sen började vi prata lite och du kramade mig och allt kändes sådär bra igen.. men ingen visste ju nånting då.. sen när jag skulle gå fick du en puss som jag hade lovat.. och ännu en gång så bara glodde folk chockat på oss.. sen när jag skulle sova så fick jag ett sms om att du hade saknat mig och så.. jag bara tänkte "fan, jag är ju tokkär i den människan, varför har jag inte tänkt på det föräns nu?" de gick några dagar till & de blev bara bättre och bättre mellan oss.. jag va ju så jääääääälva lycklig.. vi träffades några gånger till med kompisar.. sen började vi träffas själva.. jag kommer ihåg när vi pratade i tfn precis innan jag skulle komma till dig första gången & du sa att din mamma skulle möta mig ist för att du skulle göra det för att du inte orkade gå upp ur sängen.. jag blev jättenervös & du sa att du bara skojade.. så träffades vi själva.. kollade film.. elller nej, vi sov till en film.. sen gick vi ut & satte oss vid skolan och pratade.. det började regna så vi sprang in under ett tak & skrattade.. det är sånna saker som får mig att le, vet du det? vi träffades några ggr till.. men sen hände de nått? vi träffades inte på några veckor.. men vi fortsatte att snacka & så.. men vi började tjabba hela tiden igen, om småsaker denna gången också som absolut inte alls va något att tjabba om.. men jag var ju så jälva rädd att förlora dig! de gick några veckor somsagt.. vi träffades på sailet & det blev ju som det blev :/ förlåt! :/ efter det pratade vi knappt alls.. sen åkte du till cypern.. och när du kom hem skickade du ett sms, ett enda sms elias.. men dedär jävla smset svarade jag inte ens på, vi började ju bara bråka om vi pratade med varandra? :/ jag ångrar att jag inte svarade på det.. för om jag hade gjort det hade allt säkert varit annorlunda.. men jag var ju bara osäker.. det va ju så jävla många som ville ha dig.. jag fattade inte att dendär helt perfekta killen som kunde få vem han ville va min, bara min.. jag vet ju att du inte är sån som skulle kunna göra nått dumt mot mig.. men aah.. de är klart att jag blev orolig :/ jag vet ju hur bra du är! vi snackade inte på ungefär en månad.. jag började sakna dig så jag skickade sms, vilket va ganska meningslöst.. för jag kommer inte få fler chanser, och det är mitt fel.. vi pratar typ aldrig längre.. och när vi väl gör det så säger du inte särskilt mkt ändå.. men elias, du är så jävla bra! & allt detta jag har skrivit nu vill jag glömma, jag gör allt för att glömma det.. men det går inte..
förlåt..